Mickelarsson.se

Mickelarsson.se
©Mickelarsson

lördag 7 januari 2017

Åldersnoja, är du rädd att åldras?


Inledning

Dagens inlägg handlar om att åldras. Jag känner ett par människor som är rädda att åldras, men vad tycker jag om att bli äldre? Det får du reda på snart. 
Förkylningen blir bättre och idag känns det riktigt skapligt. Hostan ger sig dock inte men det får jag ta så länge det blir bättre. Vill igång med träningen men vill inte starta för tidigt så man får bakslag.  

Är du rädd för att åldras?

Det pratas mycket om åldrande och hur man bromsar upp sitt åldrande med diverse träningar, mirakelkurer, krämer och gud vet allt. Många verkar vara rädda för att bli äldre, trots att det är livets gång så stretar man emot så mycket man bara kan. Detta tror jag är en ganska dålig idé som hellre kan få motsatt effekt.
Vad är anledningen till att man är så rädd att åldras då? Ja jag har väl inget rätt svar på den frågan men har väl en del teorier som kanske kan stämma in på någon i alla fall.
Jag tror att det kan bero en del på stressen från omgivningen som kan påverka. Man kanske ser andra göra framsteg i sina liv, få bättre jobb, köper hus eller den där fina bilen, någon gifter sig och skaffar barn m.m. Det påverkar i högsta grad att se vänner och bekanta göra framsteg i sina liv och du kanske kämpar med det.
Något annat som kan få människor att tänka på sin ålder är när någon närstående går bort. Att skilja sig kan också utlösa åldersnoja, man kanske inte tror att man ska hitta någon ny och inte hinna bilda den familj som man hade tänkt sig.

Alla hamnar vi i svackor i livet som drar ner glädje och energi som kan få oss att känna att allt är hopplöst.
Jag har själv perioder då allt känns meningslöst och deppigt men dom går över, ibland går det snabbt och ibland tar det lite längre tid.

Hur kom då jag att tänka på detta med åldersnoja?
Det började nog någon gång i våras när jag träffade några av mina vänner. En av dom sa vid ett tillfälle under kvällen: -Ja man är väl inte så ung längre, ingen av oss är ju 20 direkt.
Jag reagerade inte så mycket på det först men när detta hade lagt sig lite sen så tänkte jag att fasiken jag är ju faktiskt 46 år (numera 47).....

Har faktiskt inte tänkt så mycket på min egen ålder tidigare. Det kan ju ha en del med mitt jobb att göra, jobbar man med ungdomar så kanske man inte tänker så mycket på sin egen ålder.
Nu när jag har gått och funderat en del på min egen ålder så kan jag konstatera att jag inte bryr mig det minsta om att åldras. 
Jag trivs med det jobb jag har och har ingen strävan att göra någon typ av karriär, det kommer förmodligen erbjudanden längre fram om att kliva upp ett steg men det tar vi då. Min familj älskar mig och jag älskar dom. Vi har tak över huvudet, mat för dagen, en skruttig Saab att frakta oss runt i och vi är alla friska. Vad mer kan man begära?  

Ett chefsjobb skulle nog innebära att man fick jobba mycket mer och på så sätt få mindre tid till familj, vänner och egna intressen och hobbies.  
Det finns många som stressar upp sig på att man vill göra karriär, skaffa den där miljonen på banken eller resa jorden runt innan livet tar slut. Är det värt stressen att jaga allt detta? Frågar du mig så blir det ett blankt nej! 

Se dig omkring på det du redan har. Du har kanske en stor krets av vänner som du trivs bra med, du har kanske en sambo som du älskar och en del har t.o.m en egen familj. Har du inte hunnit så långt ännu så tycker jag nog inte att det finns någon anledning till panik. Jag såg senast igår på tv en man som sålde undan lite saker för att kunna gifta sig. Han var 78 år.
Själv så har jag sedan några år tillbaka försökt att leva här och nu. Har man för stora mål att uppnå så är det så lätt att man missar så mycket på vägen mot målet. Missförstå mig inte nu, det är absolut bra att sätta upp mål i livet men sätt inte upp för svåra mål. Sätt upp mindre delmål på vägen och framför allt: missa inte allt spännande som händer runt dig på väg till ditt mål.

Jag vill inte påstå att jag lever något perfekt liv men det viktiga för mig ät att ta tillvara på nuet. Många jobbar och sliter och längtar bara till helgen, när helgen väl har kommit så smäller det bara till och helgen är över. Söndagen kommer och man får ångest inför måndagen vilket gör att söndagen också bara försvinner. Jag har själv varit där. Man kanske har bokat en semester som ligger någon månad fram i tiden som man längtar så mycket till att tiden innan bara glöms bort. 
Det jag försöker säga är att titta inte så mycket framåt, då rasar tiden iväg ännu fortare. 

Mycket klyschor och många självklara saker blev det idag dessutom spretar det lite åt alla håll men på det stora hela hänger allt ihop. Jag kanske låter som en moralpredikare med detta inlägg men faktum är att jag själv behöver en påminnelse om att bromsa upp livet ibland.
Jag har varit väldigt dålig på att ta hand om både mig själv och familjen just p.g.a att man tittar för mycket framåt. Nu är detta ändrat och jag upplever att det känns mycket bättre nu. Jag har dessutom inga problem med att bli äldre längre som hela inlägget skulle handla om.

En liten påminnelse: Om du har tak över huvudet, mat på bordet, en säng att sova i och kläder på kroppen så är du rikare än 75% av världens folk.

Ta hand om dig och stressa inte, du lever bara en gång. Tack för att du tog dig tid och dela gärna med dig av dina tankar.



Citatet

Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.
Stig Johansson

Alla vill leva länge, men ingen vill bli gammal.
Benjamin Franklin

Livet är inte de dagar som gått utan det är dagarna man minns.
Pjotr Andrejevitj Pavlenko




#åldersnoja "levnu "livet #citat #klyschor #detperfektalivet 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar