Mickelarsson.se

Mickelarsson.se
©Mickelarsson

måndag 23 januari 2017

Alicias stora dag, handbollsmatch i Nås.

Nu blev det så här igen att det blir flera täta inlägg och nu har det gått en och en halv vecka sedan jag skrev. Så här kommer det dock att se ut framöver, skrivandet sker när tiden och lusten finns.
Skulle vilja passa på att rikta ett stort tack till alla läsare, jag trodde att bloggar höll på att dö ut. Det verkar dock som om det finns en del intresse kvar då jag har haft över 250 (unika) besök på mitt förra inlägg. I Snitt ligger jag annars runt 170-180 pers/inlägg. Jätteskoj, det ger inspiration att skriva.

Denna gång kommer det att handla om Alicias lördag i Nås. Hon spelar ju handboll i Malungs IF och har gjort så sedan i höstas. I helgen hade dom alltså chansen att spela en Cup. Alicia har inte pratat om något annat under en hel vecka, hon var supertaggad.
16 förväntansfulla tjejer samlades utanför Jofahallen i Malung för samåkning till Nås. Väl framme så började nerverna komma och Alicia hade svårt att vara stilla, detta var ju hennes första matcher någonsin.

Laget samlades i sitt omklädningsrum och bytte om till matchställen. Malung hade delat upp sig i två lag då dom var så många. Bra tycker jag, då får alla spela mer.
Det var nu dags för första matchen, laget värmde upp och in kom motståndarlaget. Jag såg direkt att detta inte skulle bli lätt, tjejerna i andra laget måste ha varit både ett och två år äldre. Dom var mycket större än Malungslaget. Alicia som är en av de minsta i laget fick det inte lätt.
Man fick aldrig se några poäng men Malung gjorde bara ett mål i matchen och andra laget 12-13 mål.

Efter första matchen kom Alicia springande till mig och pojkarna och jag tänkte direkt att hon skulle vara ledsen för att det inte hade gått så bra. Hon förvånade mig med att bara fråga efter en smörgås.
- Hur gick det? frågade jag.
-Bra! Svarade Alicia kort.
Hon satt en stund och åt sin smörgås sen sprang hon bort till sitt lag igen.
Dags för match nummer två.

Om första matchen var svår så var denna än värre. Malung lyckades inte göra något mål alls och fick nog 14-15 mål mot sig. Inga reaktioner från Alicia denna gång heller mer än att hon var sugen på nästa match.
Tredje matchen började och nu hade tjejerna hittat sitt spel som inte alls hade fungerat i de första två matcherna. Malung lyckades göra 5 mål och motståndarna 8-9 st. Det såg mycket jämnare ut nu, trots att även detta motståndarlag var betydligt större än våra tjejer.
Alicia startade som målvakt i denna match och inledde med en trippelräddning, hon tog ytterligare två skott men sedan fick hon släppa förbi sig några mål.

Sista matchen såg ut som den innan och tjejerna kämpade bra men i slutändan blev det ännu en hedersam förlust.

Jag måste berömma tjejerna för deras kämpainsats och framför allt deras sätt att tackla förlusterna på. Bara glada miner och en vilja att spela ännu mer.
Jag hade en ganska negativ inställning till alltihopa först, tänkte att dom har inte spelat så länge och kommer att förlora alla matcher. Alicia kommer att vara ledsen och framför allt: jag kastar bort en hel dag i Nås!
Nej, en smäll skulle man ha haft som bara tänker negativa tankar och på sig själv, detta var ju Alicias stora dag.
Att se glädjen hos Alicia ute på planen, att se hur hon inte brydde sig alls om resultat i matchen, att hon bara ville spela oavsett poäng och mål, det gjorde hela min dag. Hon är en fantastisk liten tjej som har så mycket glädje och livslust i sig. Jag måste försöka ta tillvara mer på hennes enorma utstrålning och sätta mig själv längre bak i prioriteringen, det är ju Alicia (och pojkarna) som gör att jag mår bra. Nu ska jag gå och skämmas lite.

Tack för att ni tog er tid!  Bilder och filmer finns här nedanför.

I väntan på avfärd, energinivå 100%

Strax innan första matchen

Ombytt och redo för match 2








Hemresan, 0% energi. Påfyllning pågår.







torsdag 12 januari 2017

Vad är det konstigaste jag har krockat med? Man tror knappt det är sant.

Inledning

Idag är det återigen en torsdag med tillbakablickar, bjuder på lite bilder och även en riktigt rolig historia om en krock som jag gjorde i ungdomens dagar.

Krocken

Detta äventyr utspelar sig hösten 1990 (tror jag), jag låg i lumpen i Falun och var på väg hem därifrån. Vi var ett gäng på tre eller fyra stycken som turades om att ta bilen mellan Malung och Falun. Jag kommer ihåg två stycken och det var Stefan Böris och Britt Björn Eriksson, det kan ha varit en till, jag minns inte riktigt det är ju trots allt några år sedan. Hur som helst så var vi på väg hem och det var min vecka att ha bil.

Hemresan gick bra och jag skulle skjutsa Björn till Grimsåker, kommer inte ihåg om jag redan hade lämnat av Stefan eller inte. Det hade börjat bli mörkt ute och när vi kom åkande över viadukten så mötte vi en bil som blinkade med helljuset och jag tänkte: -Vad fan håller han på med, ska han.......
mer hann jag inte tänka förrän det small till som tusan. PANG! 
Det flög kartongbitar och brädor åt alla håll och jag slängde mig på bromsen.
Bilen stannade ganska snabbt då vi inte körde så jättefort. Mot bilen kom en dam rusande och skrek NEJ, NEJ, NEJ.....  

Det visade sig att jag hade krockat med en bokhylla. 
En kvinna och en man hade åkt från Vansbro till Malung för att gå på möbelrea på Mio. Dom hade fyndat en jättefin bokhylla som jag nu hade gjort skrot utav. Kvinnan grät och mannen var både arg och ledsen.
Bilen som jag hade just den här veckan hade jag dessutom lånat, det var inte ens min bil. Kylaren var sönderslagen, ena framlampan intryckt och huven upptryckt och sned.

Hur kunde jag då krocka med bokhyllan kanske du undrar nu? Paret som hade köpt den hade lagt den på en släpvagn som inte hade någon baklem och dessutom så hade dom inte surrat fast den.
Inte nog med att dom fick bokhyllan i fler delar än dom klarade av att bygga ihop, dom fick även betala för skadorna på bilen som jag lånat. Detta på grund av att inte lasten satt fast. 
Jag funderar på bilisten som bländade mig med helljuset, Om han inte hade bländat mig så hade jag nog haft en större chans att upptäcka bokhyllan, det är inte alltid bra att varna på det sättet tydligen.

Idag kan man bjuda på historien och skratta åt den, men man kan ju tycka lite synd om paret från Vansbro som åkt alla dom milen för en trasig bokhylla, som även fick betala bilskadorna.

Vill passa på att tacka alla fantastiska läsare av bloggen, ser att jag har passerat 10.000 besökare. Underbart!

Nu kör vi lite gamla bilder.

Tack för att ni tog er tid!

Anthony Hösten 2005

Alexander Sommaren 2012

Lek på studsmattan sommaren 2012

Alicia poserar. Sommaren 2012.

Alexander 2012


Julen 2012

Julen 2011

mars 2012

I februari 2011 var det gott om snö.


Idag är det exakt ett år sedan jag fick träffa Johan Ryno.

Vi avslutar med lite humor.

😄



lördag 7 januari 2017

Åldersnoja, är du rädd att åldras?


Inledning

Dagens inlägg handlar om att åldras. Jag känner ett par människor som är rädda att åldras, men vad tycker jag om att bli äldre? Det får du reda på snart. 
Förkylningen blir bättre och idag känns det riktigt skapligt. Hostan ger sig dock inte men det får jag ta så länge det blir bättre. Vill igång med träningen men vill inte starta för tidigt så man får bakslag.  

Är du rädd för att åldras?

Det pratas mycket om åldrande och hur man bromsar upp sitt åldrande med diverse träningar, mirakelkurer, krämer och gud vet allt. Många verkar vara rädda för att bli äldre, trots att det är livets gång så stretar man emot så mycket man bara kan. Detta tror jag är en ganska dålig idé som hellre kan få motsatt effekt.
Vad är anledningen till att man är så rädd att åldras då? Ja jag har väl inget rätt svar på den frågan men har väl en del teorier som kanske kan stämma in på någon i alla fall.
Jag tror att det kan bero en del på stressen från omgivningen som kan påverka. Man kanske ser andra göra framsteg i sina liv, få bättre jobb, köper hus eller den där fina bilen, någon gifter sig och skaffar barn m.m. Det påverkar i högsta grad att se vänner och bekanta göra framsteg i sina liv och du kanske kämpar med det.
Något annat som kan få människor att tänka på sin ålder är när någon närstående går bort. Att skilja sig kan också utlösa åldersnoja, man kanske inte tror att man ska hitta någon ny och inte hinna bilda den familj som man hade tänkt sig.

Alla hamnar vi i svackor i livet som drar ner glädje och energi som kan få oss att känna att allt är hopplöst.
Jag har själv perioder då allt känns meningslöst och deppigt men dom går över, ibland går det snabbt och ibland tar det lite längre tid.

Hur kom då jag att tänka på detta med åldersnoja?
Det började nog någon gång i våras när jag träffade några av mina vänner. En av dom sa vid ett tillfälle under kvällen: -Ja man är väl inte så ung längre, ingen av oss är ju 20 direkt.
Jag reagerade inte så mycket på det först men när detta hade lagt sig lite sen så tänkte jag att fasiken jag är ju faktiskt 46 år (numera 47).....

Har faktiskt inte tänkt så mycket på min egen ålder tidigare. Det kan ju ha en del med mitt jobb att göra, jobbar man med ungdomar så kanske man inte tänker så mycket på sin egen ålder.
Nu när jag har gått och funderat en del på min egen ålder så kan jag konstatera att jag inte bryr mig det minsta om att åldras. 
Jag trivs med det jobb jag har och har ingen strävan att göra någon typ av karriär, det kommer förmodligen erbjudanden längre fram om att kliva upp ett steg men det tar vi då. Min familj älskar mig och jag älskar dom. Vi har tak över huvudet, mat för dagen, en skruttig Saab att frakta oss runt i och vi är alla friska. Vad mer kan man begära?  

Ett chefsjobb skulle nog innebära att man fick jobba mycket mer och på så sätt få mindre tid till familj, vänner och egna intressen och hobbies.  
Det finns många som stressar upp sig på att man vill göra karriär, skaffa den där miljonen på banken eller resa jorden runt innan livet tar slut. Är det värt stressen att jaga allt detta? Frågar du mig så blir det ett blankt nej! 

Se dig omkring på det du redan har. Du har kanske en stor krets av vänner som du trivs bra med, du har kanske en sambo som du älskar och en del har t.o.m en egen familj. Har du inte hunnit så långt ännu så tycker jag nog inte att det finns någon anledning till panik. Jag såg senast igår på tv en man som sålde undan lite saker för att kunna gifta sig. Han var 78 år.
Själv så har jag sedan några år tillbaka försökt att leva här och nu. Har man för stora mål att uppnå så är det så lätt att man missar så mycket på vägen mot målet. Missförstå mig inte nu, det är absolut bra att sätta upp mål i livet men sätt inte upp för svåra mål. Sätt upp mindre delmål på vägen och framför allt: missa inte allt spännande som händer runt dig på väg till ditt mål.

Jag vill inte påstå att jag lever något perfekt liv men det viktiga för mig ät att ta tillvara på nuet. Många jobbar och sliter och längtar bara till helgen, när helgen väl har kommit så smäller det bara till och helgen är över. Söndagen kommer och man får ångest inför måndagen vilket gör att söndagen också bara försvinner. Jag har själv varit där. Man kanske har bokat en semester som ligger någon månad fram i tiden som man längtar så mycket till att tiden innan bara glöms bort. 
Det jag försöker säga är att titta inte så mycket framåt, då rasar tiden iväg ännu fortare. 

Mycket klyschor och många självklara saker blev det idag dessutom spretar det lite åt alla håll men på det stora hela hänger allt ihop. Jag kanske låter som en moralpredikare med detta inlägg men faktum är att jag själv behöver en påminnelse om att bromsa upp livet ibland.
Jag har varit väldigt dålig på att ta hand om både mig själv och familjen just p.g.a att man tittar för mycket framåt. Nu är detta ändrat och jag upplever att det känns mycket bättre nu. Jag har dessutom inga problem med att bli äldre längre som hela inlägget skulle handla om.

En liten påminnelse: Om du har tak över huvudet, mat på bordet, en säng att sova i och kläder på kroppen så är du rikare än 75% av världens folk.

Ta hand om dig och stressa inte, du lever bara en gång. Tack för att du tog dig tid och dela gärna med dig av dina tankar.



Citatet

Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.
Stig Johansson

Alla vill leva länge, men ingen vill bli gammal.
Benjamin Franklin

Livet är inte de dagar som gått utan det är dagarna man minns.
Pjotr Andrejevitj Pavlenko




#åldersnoja "levnu "livet #citat #klyschor #detperfektalivet 




torsdag 5 januari 2017

Throwback thursday, en tillbakablick på åren som gått.


Inledning

Dagens inlägg kommer till största delen att handla om minnen från förr. en så kallad throwback thursday. Det blir även lite Stina Nilsson och en uppdatering kring dagsformen.

Stina Nilsson

Jag brukar inte titta så mycket på skidåkning då det tidigare bara har varit en fråga om till vilka norrmän/kvinnor man skulle ge medaljerna. Nu har vi ju faktiskt en svensk tjej som är i storform och knäcker norskorna. Det är naturligtvis Stina Nilsson jag pratar om. Jag kollade på loppet igår och man kan inte annat än att imponeras av Stina, hon är helt fantastisk. Jag fick rysningar när hon krossade Weng och Östberg på upploppet. Stina gjorde ett helt perfekt lopp. Naturligtvis gnälldes det lite hit och dit från flera håll. Inga stora saker men jag säger bara: DEAL WITH IT! Man kör det lopp man vill och så klart kör man som det passar bäst för sig själv, dumt vore det ju annars. Att Stina dessutom är från Malung gör ju att man blir lite extra stolt.

#TBT Throwback thursday


Tänkte att jag skulle ha ett återkommande tema med tillbakablickar på torsdagar. Det blir lite bilder från diverse upptåg och annat. Räkna med mycket bilder på barnen.

Pojkarna får hjälpa Alicia, Bullsjön hösten 2010

Alicia hade inte riktigt koll på hur man spelade minigolf. sommaren 2010.

Vi hade lite tur. Liseberg 2013.

En kanondag i Göteborg. Juli 2013

Pojkarna Januari 2011

Alicia Januari 2011

Jag och Alicia. Folkhögskolan Malung mars 2011

Alicia snubblar på bollen. Sörberget, Särna juni 2011

Paus utanför Malungs kyrka. Juni 2011

Anthony. Februari 2011

Alexander. Februari 2011

Roligt med pulka. Feb. 2011

Bestämd fröken på promenad. Sportfältet Malung juli 2011

Furuvik. Juli 2011

Furuvik. Juli 2011

Morris 💖 Nov 2011

Västerdalälven Nov 2011.


Stockholm konsert Social Distortion. Augusti 2012.

Stockholm. Juni 2014


Förkylningen är lite bättre idag, ingen feber men hostan är kvar och värre än igår. Detr går åt rätt håll och hoppas att det ska vara mycket bättre i morgon.

Kommande inlägg

Som jag nämnde i förra inlägget så kommer nästa inlägg handla om åldersnoja. Längre fram kommer jag att ta upp bl.a  "timmar vid dator/surfplatta/mobil", "ska livet se ut så här?", "hårdrock" och "träning och barn". En liten försmak av det som kommer, hoppas att något ska falla i smaken. 
Tack för att du tog dig tid!    
P.s Glöm inte att trycka på gilla här under ⇓





#tbt #throwbackthursday #stinanilsson #längdskidor #tourdeski #stockholm #furuvik

Dålig start på nya året


Inledning

Sitter och väntar på semifinalen mellan Sverige och Canada i JVM och passar på att göra ett inlägg.
Bara hoppas att jag orkar, känner att febern stiger nu under kvällen/natten.
Dagens inlägg handlar om förkylningar, biobesök, träning och citatet. Har ändrat lite i bloggen och lagt till rubriker innan varje kapitel så kan man välja själv vad man vill läsa. Förhoppningsvis så vill ni läsa allt men vissa gillar t.ex inte att läsa om träning så då kan enkelt man skippa det om man vill.
En annan nyhet är att jag slänger in ett roligt/tänkvärt citat i slutet av varje inlägg.

Förkylning

2017 kunde ha börjat bättre, jag har dessvärre dragit på mig en förkylning. Det var väl egentligen bara en tisfråga då fler i familjen redan varit sjuka. Det började så smått i tisdags men jag valde ändå att jobba på tisdagen vilket jag nog inte skulle ha gjort. Idag har jag varit nästan helt orörlig och hostar så att det känns som om lungorna skulle hoppa ur ibland.
Man kan visserligen se det som så att om året börjar så här så kan det bara bli bättre.

Bio

I måndags var hela familjen till Mora på bio, vi såg filmen sing, den var helt ok. Mycket sång och musik men det hörs ju nästan på namnet. Alicia tycke att den var superbra, en av de bästa filmerna hon sett. Pojkarna tycke nog också att den var ok men jag tror nog att dom hade fått välja så hade dom valt en annan film. Jag har lovat att dom ska få välja en film som vi ska åka på. Pojkarna fick ett varsitt biopresentkort i julklapp, suverän julklapp tycker vi, jag tycker nog att man skulle åka på bio lite oftare egentligen.

Träning

När jag summerar mitt träningsår så har jag 2016 gjort 201 pass styrketräning och det får väl räknas som riktigt bra. Alla pass har väl inte varit 100%-iga men jag har varit där och jag har gjort mina pass. Jag har haft några mål med min träning: Att må bra i kroppen, all klara 1000 pass på 5 år och att först klara 100kg i bänkpress och sedan 110kg. två av målen är uppnådda.
110kg klarade jag i höstas och kroppen mår bra även om den bär på något kilo för mycket. Det beror på att det finns för mycket gott att äta och disciplinen att ta tag i det har inte varit den bästa.
Det tredje målet är inte så långt bort, under de senaste 4 åren har jag 802 pass (japp, jag räknar). När jag summerar 2017 så hoppas jag att det ska vara klart.
Jag har hittat en tabell för hur mycket man ska lyfta för att räknas som medel, vältränad m.m och enligt den så ligger jag bra till. Tabellen hittar du längre ner.  Väger ca 72Kg. Det finns även listor för marklyft och knäböj men där ser det inte så bra ut p.g.a mitt dåliga högerknä, kan inte köra dessa övningar annat än med väldigt lätt belastning.

Nästa inlägg

I morgon blir det #TBT #Throwback Thursday. Då blir det lite bilder som är något år gamla.
Åldersnoja, har du det? Är du rädd att bli äldre och mår du dåligt av det?
Tänkte ta upp lite om mina tankar runt det i kommande inlägg ( inte i TBT utan det efter), stay tuned!

Dagens citat

Den tid som har gått kan vi inte få tillbaka, men vi kan lära av den.
Framtiden är ännu inte vår, även om vi planerar för den.
Vår tid är nu. Vi har bara idag
Charles Hummel, författare






Ryno stannar 3 år till i FBK

Styrka bänkpress (klicka för större bild)

Världens bästa bröder?

I väntan på filmen.





söndag 1 januari 2017

Comeback, mardrömmar och sjuk jul.

Efter nästan ett helt års uppehåll ska jag försöka mig på att skriva lite igen. Det är inte mitt nyårslöfte att jag ska skriva men jag kör ändå. Nytt år, nya förutsättningar.

Tiden går så sjukt snabbt, tyckte att det var alldeles nyligen som vi öppnade Döl för säsongen och nu har halva säsongen gått. Det kommer att bli mycket nytt detta år då vi förmodligen ska flytta verksamheten. Fortsättning följer angående eventuell flytt.

Barnen växer upp så himla snabbt. Anthony fyller tretton om två veckor.
Det är inte mer än ett år sedan som pojkarna hela tiden ville göra saker med oss föräldrar men nu ser man knappt till dom. När dom kommer hem från skolan så är det bara datorer och spel som gäller.
Under jullovet så har dom knappt varit utanför ytterdörren, dags att jaga ut dom lite kanske 😋
Alicia däremot är precis tvärtom, hon vill vara med oss hela tiden. För inte så länge sedan så fick hon vara med pojkarna och leka men nu får hon inte vara med så ofta längre. Det gäller att ta tillvara på tiden som dom vill umgås, man vet aldrig när den tar slut och dom inte vill veta av sina föräldrar under en period.

Apropå Alicia så hade jag en riktigt hemsk dröm om henne nyligen.
Hon åkte till en kompis härom dagen och dom skulle åka till deras stuga och sova över där. Hon tog sina skridskor med sig så dom skulle kunna åka på sjön under dagen.
Den natten så drömde jag att isen brast när hon skulle åka och hon kämpade med att hålla sig uppe. Jag vaknade varje gång det hände och kunde inte sova riktigt på hela natten.
Varför drömmer man såna hemska saker om sitt eget barn? Jag var dessutom orolig hela dagen hon var borta. Alicia kom i alla fall hem och jag kunde andas igen

Julafton blev stillsam för min och Anthonys del. Han hade varit krasslig i några dagar men vi valde ändå att åka till min mamma för att fira jul. Han orkade tyvärr inte så länge så Anthony och jag åkte hem medan resten av familjen åkte till barnens mormor och morfar och fortsatte fira. Det visade sig när vi kom hem att Anthony hade över 39 graders feber.

Gårdagens nyårsfirande blev minst lika stillsamt. Katina jobbade ett delat pass, pojkarna spelade större delen av dagen och Alicia kollade på film. Själv kikade jag på juniorkronornas match mot Tjeckien. Senare på kvällen så kikade vi på lite tv och vid 12-slaget gick vi ut och tittade på fyrverkerier.


Jag passar på att önska alla ett riktigt gott nytt år.

P.s Skulle vilja rikta ett stort tack till dom som påmint mig om hur matchen mot LIF gick, ni är underbara. Jag hade säkert missat det annars. 😍





Skönt väder idag.


Bjuder nedan på några sommarbilder.

Hjortronplockning.

ibland är allt upp och ner

Anthony njuter av en fin dag.

Jag mötte Sanny Lindström i somras