Mickelarsson.se

Mickelarsson.se
©Mickelarsson

söndag 10 januari 2016

Hockeydrömmen som blev fiasko?

Det började 1986 hos familjen Forsman i Västra Utsjö. Jag var 16 år och livet lekte, vi var hemma hos min kompis Mathias och vi kom precis innanför dörren när vi hörde ett vrål från tvrummet. Vi sprang dit och kollade vad som hade hänt. Där satt resten av familjen och tittade på hockey. Dom höll alla på ett lag som heter Färjestad och dom spelade semifinal. Idag kommer jag inte ihåg vilket lag som stod för motståndet men där och då fastnade jag för hockey och framför allt Färjestad.
Jag blev sittandes och tittade klart på matchen och såg sedan även sista finalmatchen som betydde att Färjestad tog SM-guld detta år.

30 år senare, närmare bestämt torsdagen den 7/1-2016 fick jag ett mail att jag hade vunnit Johan Rynos signerade matchtröja. Dessutom så skulle jag få träffa Johan och ta emot priset personligen i omklädningsrummet efter matchen.
Det ingick även 2 biljetter till matchen mot Frölunda lördagen den 9/1.
Ni kan ju tänka er hur tankarna gick.....
Jag skulle få komma ner och träffa Johan och väl nere i omklädningsrummet skulle jag säkert få chansen att träffa fler i Färjestad.
Nygren, Wallin, Gulas, Tollefsen med flera, vilken fantastisk hockeydröm för någon som älskar sitt Färjestad. Jag har aldrig haft chansen att träffa någon spelare tidigare under dessa 30 år som supporter.
Många av er som läser kommer kanske ihåg hur stolt jag var efter att jag fått träffa Håkan Loob förra året.

Svårt att sova de kommande två nätterna och tankarna snurrade. Jag spelade upp ett scenario om hur det skulle kunna vara där. Jag kunde gå runt bland spelarna och prata lite hockey med dom, kanske få matchtröjan signerad, bli fotograferad med mina idoler. Lilla obetydliga jag skulle äntligen få träffa dom.
Kan jag namnen på alla? Japp, tror att alla namnen sitter klockrent.
Det kanske låter fånigt för en del men jag har ett färjestad-hjärta som är enormt, jag har inga andra idoler förutom In Flames och Färjestad. Är inte så enormt intresserad av hockey i övrigt, ser landskamper ibland men Färjestad är det enda som är viktigt.  De senaste 5 åren har jag inte missat mer är en handfull matcher, jag har försökt följa via tv, webbradio och även på plats i Karlstad ibland.

Vi satte oss i Saaben, som inte ville bjuda på någon vidare värme på vägen ner, och åkte ner till Karlstad. Biljetterna fanns precis som utlovat att hämta i biljettutlämningen och allt gick smidigt.
Matchen började och det såg till en början riktigt bra ut.
Sista minuten av första perioden blev dock början till katastrofen, 2 snabba mål från Frölunda och stämningen sjönk på läktarna.
Nåja 2 mål kan man hämta upp tänkte jag och hoppades vidare på en vinst.
Efter 3 perioder så var mardrömmen ett faktum. Dom ilskna röda siffrorna på jumbotronen visade hela 0-6.

Nu var det dags, drömmen skulle bli sann. Jag mötte en man som heter Johan Kemi och han varnade direkt att stämningen inte var så bra och vi vandrade in mot omklädningsrummet.
Nu var jag nervös på riktigt.
Jag hade full förståelse för att det kunde vara dämpad stämning men jag hade aldrig kunnat föreställa mig synen som jag möttes av.
Johan Ryno satt längst ner i vänstra hörnet och jag och Katina fick således gå genom  hela omklädningsrummet. Det var kusligt tyst där inne, det var som att komma in på en begravning.
Jag vågade knappt titta på spelarna som satt där, vi passerade Richard Wallin på armlängds avstånd och hans blick stirrade ner i golvet och var tommare än en kakburk på en pensionärsträff. Något inom mig ville gå fram till honom, lägga armen runt honom och säga något till honom för att trösta. Jag tror dock inte att några som helst ord hade bitit om han ens hade hört mig.
Till höger om mig satt kapten Nygren med en reporter framför sig. Han hade det svåra uppdraget att berätta om matchen och vad som gick fel, han såg märkbart besviken ut.
Micke Johansson som hade gjort en sån grym match mot Karlskrona med sina 4 poäng såg helt förstörd ut även han.

Väl framme hos Ryno så presenterade han sig och räckte över tröjan till mig, detta kändes enormt kul för mig. Han ställde upp på en bild och tvingade trots stämningen fram ett litet leende.
Johan visade en enorm storhet som trots den stora förlusten och den jobbiga stämningen ställde upp på detta.
Richard Wallin visade storhet även han genom att på Twitter gå ut och be alla om ursäkt för den dåliga insatsen.
Som ni kanske förstår så blev det inget mingel med spelarna, jag gick in hämtade tröjan tog en bild med Johan och sedan nästan raka vägen ut igen.
Besvikelsen de 22 milen i skruttiga Saaben på väg hem var grym.
Det blev inte alls som jag hade tänkt mig men så är det ibland. Ett sådant här tillfälle som jag fick igår lär säkert inte dyka upp igen men hoppas kan man ju alltid. Dock så får man ju hoppas att det i så fall inte dröjer 30 år till.

Nu när jag har sovit på saken så ser jag saken med lite andra ögon. Jag satt på vägen hem och tyckte synd om mig själv och skulle väl ha haft en örfil för det egentligen.
Jag vet själv hur jag blir när Färjestad förlorar, jag blir så besviken och det kan hålla i sig i flera dagar.
Kan ni då tänka er hur spelarna kände sig igår?
Dom bär hela skulden på sina egna axlar, dom bär på sin egen och alla sina fans besvikelse. Dom ska stå inför press, fans, familjer och berätta vad som gick fel, att dom var för dåliga idag och dessutom hinna bearbeta sin egen besvikelse.

Jag väljer att ta något bra med mig ur detta. Jag tar med mig uttrycken på spelarna från omklädningsrummet, hur dom hatar att  förlora och hur dom kommer tillbaka igen.
Det kommer att bli lite lättare för mig själv att  bearbeta en förlust i fortsättningen.
Jag tar med mig hur stort och proffsigt dessa spelare beter sig även vid sämsta tänkbara tillfällen.
Mitt grön-vita Färjestadhjärta gråter idag men inte på grund av förlusten eller uteblivet mingel med spelare, det lider med spelarna i Färjestad.

Ibland kan jag önska att man vore mer som barnen, dom tittar på matcher med mig ibland och vissa gånger kommer dom och frågar hur matchen gick.
Vid vinst så gläds dom med mig i flera dagar, vid förlust så säger dom: Det var synd, kom Alexander så går vi och leker och så är förlusten glömd.

Tack för att ni har läst detta något långa inlägg, nu vet ni allihop vilken Färjestad-tok jag är på gott och ont.

Ha en fantastisk söndag, det ska jag försöka ha i alla fall!


Jag och Johan Ryno, nu vet jag hur en hobbit känner sig bland människor.

One of a kind.

Med autograf =)






4 kommentarer:

  1. Så otroligt fint skrivet av dig! Så fantastiskt att inte alla medlemmar på Hockeyforat är destruktiva dödgrävare ändå. Made my day - Bengt

    SvaraRadera
  2. Det var mycket bra att läsa tack Micke

    SvaraRadera
  3. Riktigt fin läsning, tack för att du delar med dig!
    Vi Är Färjestad, Tillsammans Är Vi Starka!

    Mvh Barrus från FBK-forumet :)

    SvaraRadera
  4. Fint skrivet, sabla otur att det slulle bli just den matchen.

    SvaraRadera